Äggfrysning

Möjligheten att frysa ner sina ägg för att öka chanserna att bli gravid senare i livet, är sedan en tid tillbaka tillgänglig för fertila kvinnor över 18 år. Metoden har funnits länge och var tidigare enbart till för kvinnor som skulle genomgå medicinsk behandling som hotade den framtida fertiliteten (te x cellgiftsbehandling), eller som av genetiska skäl riskerade infertilitet tidigt i livet. Nu kan även kvinnor som inte är redo att skaffa barn inom den närmaste framtiden välja att frysa ner sina ägg. Orsakerna kan vara flera – en del strävar efter en stabil tillvaro innan de bildar familj, andra upplever att de inte har träffat rätt partner.

Att tänka på

En kvinnas chanser att bli gravid på naturlig väg minskar med åldern eftersom äggens kvalitet försämras och antalet ägg minskar med stigande ålder. Ju tidigare en äggfrysning genomförs, desto större är chansen att en framtida graviditet lyckas.

Äggfrysning kan ta bort en del av den press som omger viktiga val i livet – t ex utbildning, karriär eller att hitta rätt partner. Den kan vara en möjlighet för dig som önskar barn senare i livet.
Att frysa in sina ägg tidigt i livet påverkar inte chansen att bli gravid på naturlig väg senare. Kvinnans ålder påverkar alltså fertiliteten, men själva äggfrysningen gör inte det.

Äggfrysning steg för steg

Fertilitetsbedömning

Innan en äggfrysning görs en utredning i form av ett antal blodprover som tas för att mäta kvinnans nivåer av fertilitetshormoner. Dessa ger en indikation om äggreserven och om äggfrysning är lämpligt.

Ett bra mått på kvinnans äggreserv är AMH (anti-mülleriskt hormon) som bildas i de celler som omger de omogna ägganlagen i äggstockarna. Ett högt AMH värde indikerar en hög reserv. Genom att mäta äggreserven och därmed den ungefärliga mängden ägganlag, går det lättare att förutse hur många ägg som går att få ut vid ett ägguttag efter stimulering. Kvinnan kan även undersöka äggstockarna via ultraljud för att få en uppfattning om äggreserven.

Behandling

Vid behandling med hormonstimulering, precis som inför vanlig provrörsbefruktning (IVF), tar kvinnan som ska genomgå äggfrysning dagliga hormoninjektioner under ungefär två veckor för att stimulera äggblåsorna att växa. För att undvika oplanerad ägglossning måste även kroppens egna hormonsignaler dämpas. Det finns två behandlingsmetoder för att dämpa signalerna. Vilken som väljs ut bedöms av läkaren vid varje individuellt fall:

Långt protokoll: Kvinnan påbörjar nedreglering i form av nässpray eller injektioner (GnRH-agonistbehandling), som blockerar de egna hormonerna, inför hormonstimulering. Efter ungefär 2-3 veckor, när de kroppsegna hormonerna är nere på en låg nivå, påbörjas injektioner med FSH (follikelstimulerande hormon) parallellt med GnRH-agonistbehandlingen. Behandling med FSH-injektioner pågår under ungefär 2 veckor.
Nedregleringen kan ge biverkningar som övergående värmevallningar, huvudvärk, humörsvängningar, trötthet och torra slemhinnor. Besvären upphör oftast i samband med påbörjad behandling med FSH-injektioner.

Kort protokoll: Kvinnan startar med FSH-injektioner först i samband med mens. Under de sista dagarna av hormonstimuleringen läggs injektioner i form av GnRH-antagonist till för att förhindra oplanerad ägglossning.

Ägguttag

När blåsorna har uppnått en viss storlek tar kvinnan en äggmognadsspruta och ungefär 36 timmar senare plockas äggen ut. Utplockningen sker genom att en tunn ultraljudsledd nål förs genom slidväggen och punkterar äggblåsorna. Genom nålen, som sitter ihop med en tunn slang, förs vätskan innehållande äggen till ett provrör. Vätskan analyseras därefter av en embryolog i mikroskop i IVF-laboratoriet . Kvinnan är vaken under åtgärden men får smärtlindrande medicin och lokalbedövning.

Frysning

Äggen som plockas ut fryses snabbt ner via en metod som kallas vitrifikation. Äggen förvaras i ett plaststrå som är placerat i en behållare med flytande kväve i mycket låg temperatur (-196°C).

Processen kan behöva upprepas en eller två gånger för att samla in ett större antal ägg. Om kvinnan är yngre än 35 år kan 20 ägg behövas plocklas ut och frysas ner för att optimera chansen för en framtida graviditet. Är kvinnan äldre behöver fler ägg plockas ut.

IVF efter äggfrysning

Det görs fler än 10 000 IVF-behandlingar per år i Sverige.(ref 1)  När kvinnan önskar bli gravid tinas ett utvalt antal frysta ägg, och befruktningsprocessen kan börja. Äggen kan bli befruktade av spermier från kvinnans partner eller en donator. När äggen har varit frysta behöver spermierna ”hjälp” att befrukta äggen genom ICSI, microinjektion. Det innebär att spermien förs in i ägget med hjälp av en tunn glaspipett.

De befruktade äggen växer sedan i laboratoriemiljö i upp till fem dagar. Därefter väljs ett embryo ut (i undantagsfall två) för att föras in i livmodern. Ungefär 14 dagar efter återförandet av embryot görs ett graviditetstest.

Biverkningar och risker

Hormonstimulering och nedreglering vid en äggfrysbehandling görs på samma sätt som vid en vanlig IVF- behandling. Stimuleringen kan ge upphov till svullnadskänsla i magen och ömhet kring äggstockarna. De flesta kan arbeta som vanligt och behöver inte sjukskriva sig.

Riskerna är små men komplikationer kan inträffa, t ex överstimuleringssyndrom då äggstockarna bildar för många äggblåsor. Svårare komplikationer i form av överstimulering förekommer hos 1-5%  (ref 2) av kvinnorna och kan i undantagsfall kräva sjukhusvård. Andra ovanliga komplikationer kan vara blödning i buken vid ägguttag eller infektion i en äggstock.

Behandlingen påverkar inte fertiliteten hos friska kvinnor negativt eftersom de ägg som plockas ut annars skulle gå förlorade i en vanlig menscykel. Inte heller äggreserven påverkas av stimulering eller ägguttag.

För mer information om äggfrysning, se filmerna ”Hur fungerar äggfrysning?”  och ”Varför överväga äggfrysning”.